KRUSIUS ALPACKOR

Vi finns på vackra Selaön, belägen mellan Mariefred och Strängnäs i Södermanlands län.

Allt om alpackor /

Alpackans ursprung


Vi hade tidigare Finullsfår och de var trevliga och mitt intresse för ull vaknade. Alpackan är ett mycket lättare djur att sköta. De är inte alls rymningsbenägna, har varit tamdjur i flera tusentals år. De "hummar", och därför kallas de också för Ängarnas Delfiner! De kan också ha ett skrik som låter som en urtidsfågel när de ser fara och blir rädda. De är ett av de äldsta tamboskapen i världen. Utgrävningar har visat att alpackan var tam så långt tillbaka som för 6000 år sedan, i civilisationer långt före Inkafolket.

Chiribaya kulturen som fanns i Peru för 1000 år sedan behöll denna tradition och producerade en fiberkvalitet som inte ännu har kunnat överträffas av nutidens uppfödare. För inkaindianerna, som härskade över Anderna när spanjorerna anlände på 1500-talet spelade alpackans ull en avgörande roll. Den var helt enkelt en central del av samhällsstrukturen. Man beräknar att det fanns 10-50 millioner alpackor och lamor. Det är uppenbart att det kalla och blåsiga klimatet på det Andiska höglandet var ett av skälen till att en mjuk, varm och slitstark alpackaull fick en sådan avgörande betydelse. Ullen var måttstocken på social status - högsta kvalitén av baby-alpacka-ull var reserverad endast åt de kungliga.

Det kungliga hovet mätte sin rikedom i textilier. Likaså betalades soldaterna med alpacka tyger och förlorande arméer brände sina lager av tyg för att hindra att fienderna skulle ta över dessa tillgångar. Textilindustrin var föremål för strikta bestämmelser och statlig kontroll med syfte att öka fiberkvaliteten. Flockstorlekar, djurens färger, kön och storlek var noggrant registrerade. Inkaindianerna strävade efter renodlade enfärgade djur och korsning mellan alpackor och lamor minimerades. Att förstöra eller att bli ertappad med vicuñaull var belagt med dödstraff. 

Dessa har efterlämnat en mängd intressanta och karaktäristiska textilier. Utgrävningar av Pucara kulturen, vilken hade sin blomstringstid 2500 år sedan vid Titikakasjön, visar att dess medlemmar var speciellt skickliga i att avla alpackor för ull av hög kvalitet och att de producerade utsökta handvävda kläder.

Alpackan är släkt med Vicuñan, som lever fritt högst upp i Anderna och alpackan har sin vetenskapliga benämning Vicuña pacos. Lamor och alpackor hade också en stor religiös betydelse inom Inkakulturen. De som vallade alpackor hade en hög social status.

Svarta, bruna och vita alpackor var högt prissatta som offerdjur. Lamor, vars ull inte har samma kvalitet som alpackornas, var främst använda som lastdjur  I nutiden var det engelsmännen som gav alpacka-ullen internationell berömmelse. De investerade länge i peruanska ullfabriker. För närvarande finns de flesta alpackorna i Anderna (ca 3-4 millioner), I USA ca 240.000, England 44.000, Tyskland och Schweiz ca 17.000. I Sverige har vi idag 2014 ca 4000 djur och de ökar mer och mer, även i våra grannländer i Skandinavien.