- En rapport av Ulla-Lena von Krusenstierna för att hjälpa andra ägare med liknande besvär.

Jag vill med denna rapport hjälpa till så att andra alpackaägare skall få snabb hjälp när något liknande ev.skulle hända. Vår Inka 6 månader slutade äta.

I början av december 2009 , då ni vet det regnat oändligt varje dag. var sex månader gamla Krusius Inka jätteblöt och en dag låg hon bara och ville inte komma fram och äta sin portion av Camelibra-foder. Jag hade veterinär Kerstin de Verdier från SVA här för att ta prov men hon hade inte tid att ta en närmare titt. Jag lät tyvärr några dagar gå för att bara observera.

Konsulterade Madeleine på Kusipacha, en erfaren kvinna, som gav mig rådet att kontakta min lokala veterinär, vilket jag gjorde. Jag ringde och bad henne ta med D-vitamin, Selen och E-vitamin injektioner. Det tog ytterligare några dagar för henne att beställa och ta hem.
Väl här undersökte hon Inka, som fortfarande inte ätit på nu en vecka -eller var det mer- och jag började tänka på att hon kanske var deprimerad. Vi köpte hem råmjölk ifrån kalv och gav Inka genom 20ml pipett direkt in i munnen. Jag ringde runt till mina alpackavänner och frågade om de hade haft något liknande- alla kom med negativt svar och gav mig bra tips. Kanske hade hon tandproblem? Jag bad veterinären titta men hon gjorde sig illa på en vass tand och tittade inte ens med hjälp av en lampa. Veterinärens svar var att jag skulle sända den lilla crian till blivande veterinärelever i Uppsala- bara en vecka kvar tills jullovet.  Det kändes fel att ta bort Inka ifrån sin mamma, även om hon kanske började bli bortstött. Hon skulle bli ännu mer stressad bland okända människor som skulle sticka henne överallt. Min veterinär tyckte nog jag var dum som inte tog chansen att veterinäreleverna skulle kunna få tillfälle att öva- men jag skulle ju lova att om Inka dog skulle de få obducera henne. Mitt svar blev NEJ. OM hon skulle dö, så skulle hon göra det i mina armar. Jag och min man fortsatte ge Inka råmjölk 6 ggr per dygn, senare opastöriserad komjölk.
Jag ringde en veterinär i Schweiz som har flera tusen alpackor, men de hade inte haft något liknande fall.

Av en tillfällighet läste jag på nätet om en Naturmetod att få matvägrande alpackor att äta igen.

Där stod det att en alpacka förlorar sina magbakterier bara efter fyra dagar utan att äta! Så man kunde samla in maginnehållet som alpackor "spottar" på varandra när de är arga, slåss om maten, eller när hingsten får ett nej av ett dräktigt sto. Man skulle sätta en strumpa runt nosen, lägga i lite vatten och vrida ur. Samla ihop och få in i den matvägrande alpackans mun. Hur lätt är det, tror ni? Jag gick till Lantmännen och där hade de Prebiotika dvs mag-tarm bakterier Foderjäst, visserligen för ko och  får men jag köpte det och spädde ut i vatten. Förde in i munnen 60ml varje morgon samt B-vitamin 20ml (för att ge aptit).

Inka var anmäld till Alpackautställningen på Husdjursmässan i Kista den 6 januari det året, men vi ville inte utsätta Inka för ännu mer stress när hon nu äntligen hade börjat äta lite.

Vi har nu hållit på i två och en halv månad och Inka börjar äta normalt Gud ske lov! Visserligen är hon försiktig, måste äta långsamt och under uppsikt, så de andra inte äter upp hennes mat. Hon får extra godis såsom bitar av äpple och morot ( i mycket små bitar så de inte sätter i halsen). Jag slutade för en månad sedan med Prebiotikan men fortsätter ett tag till med B-vitamin(är vattenlösligt och man kan inte ge för mycket)

Det är en underbar känsla att ha räddat detta lilla liv till ett fortsatt liv, även om det tagit på krafterna. Men det positiva är också jag fått tillfälle att umgås med mina kära alpackor så mycket mer, lärt känna deras olika karaktärer och tilliten och kärleken har växt ömsesidigt tror ja Allt har något gott med sig -inte sant?

Krusius Inka vid 9 månaders ålder

• Ursprung
• Sticka, virka och tova ...
• Ullprov
• Födsel
• Råd vid födsel
• Råd vid köp av alpackor
• Skötsel
• Kastrering
• Fibrer
• Tvätta ull
• Matvägran