KRUSIUS ALPACKOR
Vi finns på vackra Selaön, belägen mellan Mariefred och Strängnäs i Södermanlands län.
Om oss /
Ihåliga hårstrån
Träffpunkt mars 2014
Träffpunkt i Stallarholmen mars månad 2014. av Lotta Bergil, foto av Lillan Gustavsson
Ulla-Lena och Pieter von Krusenstierna bor på Näsbyvik på Selaön, där de bland många andra kreativa verksamheter även driver sin alpackafarm. När vi kliver ur bilen ser vi genast två nyfikna krulliga huvuden sticka upp över ett stängsel. Man kan inte annat än springa dit och hälsa på de nio hingstarna/valackerna med sammetsblick som huserar tillsammans i ett hägn. Däribland Lucifer, som förtrollade Peter för tio år sedan.
- Alpackor rymmer aldrig på det sättet som får gör, och de trivs tillsammans. De är väldigt nyfikna och sociala samt har ett eget språk som de kommunicerar med Hör!
Man hör djuren hela tiden gny, eller humma, med varandra. Inte konstigt att de kallas "ängarnas delfiner"! Atmosfären kring djuren är påtagligt trivsam, de håller sig i närheten av varandra men inte på det räddhågsna sätt som man kan se i fårhjordar när man kliver in i deras hagar, utan mer präglat av lekfullhet och samspel.
Hög hållbarhet
Alpackorna har förvisso haft gott om tid på sig att utveckla sin kultur. Det finns belagt att de har hållits som tamdjur i Sydamerika i 6000 år. Deras ull har använts inte bara för att värma frusna folk på Andernas höjder, utan även tillverka vävar med så hög konstnärlig och teknisk kvalitet att den kunde användas om valuta. Det finns fantastiska exempel på ullen hållbarhet, bl a på Världskulturmuseet i Göteborg som skryter med 2500 år gamla alpackatextiliter från Paracas i Peru.
Tillbaka till Ulla-Lena och Peter på Näsbyviksgård, som faktiskt hade en fårhjord tidigare. Så varför valde de att avyttra sina får till förmån för alpackor?
- Deras ull är så underbar! Dels är den inte allergiframkallande som fårullen är och kliar inte. Dels är den sju gånger starkare och tre gånger varmare och den finns i 22 naturliga färger! Alpackorna håller landskapet öppet, de äter sly, mossa mm. De är roligare att ha och är mer intelligenta.
Mångfärgade
Alpackaföreningen i Sverige erbjuder en möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskaper mellan de olika uppfödarna i landet, och många farmar ägnar sig åt avel. Genom föreningen finns sålunda goda möjligheter att para olikfärgade djur med varandra och skapa en mångfald i hjorden.
- Alpackorna är ju betydligt dyrare i inköp, så att samtidigt syssla med avel passar väldigt bra. Stoet föder ett föl (cria) åt gången som hon går med i elva och en halv månader innan den föds.
Vi har skumpat iväg i Ulla-lenas lilla traktor och kommit till stonas hägn några hundra meter bort. jo, fägerna ser man ju direkt. Det finna knappt två djur med samma nyans. Från svart till vitt, alla tänkbara bruna och röda schatteringar, även aprikosfärgade djur och , ej att förglömma, de flerfärgade. Det måste vara en lätt sak att känna igen varje individ eftersom de är så olika.
Ihåliga hårstrån
Ulla-Lena lockar till sig ett stoföl som heter Finova, så att vi får chans att gräva ner händerna i den ljuvliga ullen på alpackans rygg. Den känns torr och mjuk och förvånansvärt ren för att sitta på ett djur som lever större delen av sin tid utomhus. Ula-Lena gör ett försök att förklara alpackaullens struktur och uppbyggnad, som gör dess hållbarhet så imponerande. Varje hårstrå är ihåligt, vilket ju är hemligheten bakom all form av isolering. Klart att alpackans ull värmer!
När Ulla-lena en stund senare plockar fram nystan ur en korg så säger hon namnet på varje djur som ullen kommer ifrån.
- Det här mörbruna nystanet är ifrån Fackla och det här ifrån Penelope!
Vad som från början endast handlade om förälskelsen i några ulliga gulliga djur har med tiden vuxit till ett helt koncept runt alpackorna. Avel, bo-på-alpackafarm, ull- och garnproduktion, försäljning av stickade produkter av olika slag, "tracking"- promenera med djuren mm Umgänget med djuren har gett lust att veta allt om deras ursprung, skötsel, ullegenskaper och beteenden. Dessutom en inte så liten kärlek till de exotiska familjemedlemmarna - en kärlek som hon även delar med sin Peter.
FAKTA ALPACKA
Alpackan är ett kameldjur från Anderna som är besläktat med Lamadjuret. De avlas för dess mycket fina hår som kallas alpackaull. Alpackorna har ett rikt "språk" bestående av hummande läten, som ibland kan låta likt en människa som talar med handen för munnen. De har ett varierat kroppspråk där de höjer och sänker huvudet och vinklar öronen på olika sätt. Alpackor är mycket utpräglade flockdjur och måste leva tillsammans med andra alpackor. En stressad alpacka kan få magsår om den är ensam. Lever i 20-25 år.
Bildgalleri:
